Stifado a la Greek way

När man kommer hem från Grekland och är sugen på Grekisk mat

vill man inte ha en försvenskad moussaka med alla andra diverse och felaktiga kryddor såsom persilja mm. Snacka om antiklimax...nej tacka vet jag kryddor och smaker á la Greekway.

Så igår utnyttjade jag en tradig söndag till att göra långkok på en gryta som heter Moschári Stifádo. Det receptet är hämtat från en grekisk kokbok jag köpte på Korfu som modifierades efter lite receptsurfande på google. Men på ett ungefär ser receptet ut så här till ca 4 Portioner:

800g nötkött/grytbitar som jag delade i mindre bitar

köttfond

5-8 st kryddpepparkorn

5-8 svarpepparkorn

1 liten kanelstång

2 lagerblad

en kvist rosmarin (fin hackad)

ca 2 msk tomatpuré

2 pressade vitlöksklyftor
250 små steklökar

2 finhackad tomater

0,5 dl rödvin

0,25 dl rödvinsvinäger

steksky med vatten för att täcka köttet

* Man kan även ha i kryddpeppar, allt efter tycke och smak.

Till detta serverade jag ugnsstekta morötter och potatis som jag kryddat med rosmarin och vitlök. Av sambon fick jag ett betyg som värmer lääääääääääänge!!! ....
"Det smakar bättre än den man får nere i Grekland"

Helt klart värt sin tid...allt hänger på tiden på spisen så att alla kryddor får gifta sig med varandra och köttet får en chans att mogna och mjukna.

Mums säger jag bara!!!! Yassas!!

Chablis Saint Martin 2007

Snart är höstens tid här med mustiga kötträtter och fylliga rödviner, så då tog vi tillfället i akt att grilla färsk laxforell.

Jag fyllde fiskarna med timjan, citron, dill och persilja. Sen fick de en tusch av smör, citronpeppar och salt innan den sen bäddades in en kokong av majskolvsblad. Detta gav fisken en förträfflig smak av rökad majskolv samtidigt som örterna också fick sin talan. Till det gjorde jag en örtpotatissallad med fetaost. Väldigt enkelt att bara blanda dessa två ingredienser med mixade örter, vitlök och olivolja. Inspirationen till detta recept hittade jag i boken Grilla med Allt om mat.

När jag botaniserade i vinförrådet fick jag syn på ett chablis vin som jag inhandlat innan tidigare i somras och som jag trodde skulle kunna vara perfekt till denna måltid. ..Och så blev det!

Tidigare har jag haft lite svårt för att verkligen uppskatta chablins eleganta finess med dess minerala karaktär. Men nu tror jag att jag hittat ett vin från detta område som föll mig precis på läppen. Det var friskt, smakrikt och fruktigt med inslag av äpple och naturligtvis mineral, men allt i en bra balans och med en frisk syra som passade till den mjälla fisken. Vinet, Chablis Saint Martin är absolut prisvärt och jag skulle absolut kunna tänka mig att dricka det igen. Kanske är det dags att börja dricka mer chablis framöver för att lära mig uppskatta det.....